Nyårsmenyn för 2009

Det blir lite favorit i repris.

Förrätt: het kräftsoppa
Varmrätt: kött, potatisspiraler och sås och babymorötter
Efterrätt mjölkfri pannakotta (Katarina ha tjatat sedan förra
nyår:-))

Gott nytt år

Gott nytt år

Detta år har varit händelserikt. Mycket jobbiga saker, men endel
glädjeämnen.

I februari fyllde Katarina 9 år och hela familjen åkte på magsjukan
2 gånger på en vecka.

I början av mars kom vår älskade Pacino in i vår familj.

I april tog jag det slutliga steget att berätta att jag ville skiljas.
Samma månad fyllde jag 32 år.

Maj gick åt till förberedelser. Vi var till Katarinas läkare på
barnhabiliteringen och diskuterade hennes diagnos, Ehlers-Danlos
syndrom.

Sista helgen i maj flyttade jag till min underbara lägenhet.

I juni tog jag två veckors semester för att komma i ordning och landa
i min nya tillvaro.

Juli gick i jobbets tecken. Barnen och Pacino var i stugan mina veckor
och vi hade underbara kvällar i stugan. Jag pendlade till jobbet de
veckorna.

Augusti hade jag semester. Första veckan åkte vi ner till Hasslö så
att kusinerna fick träffas. Därefter åkte vi till Ängelholm,
Falkenberg, och sedan hem. Min ensamma semestervecka tog. Jag långa
härliga prommenader och cykelturer. Jag släktforskade mycket också.
Jag tog tillbaka mitt flicknamn. Så jag heter Beckman.

September fyllde Rebecka 12 år. Det firade hon genom att ha
pyjamasparty.

Oktober och november var två av de mörkaste och regnigaste i
mannaminne. Alla var trötta och nedstämda.

I november blev Pacino pappa.

I december började det snöa och det ville inte sluta. En kall,
blåsig och snöig månad.

Julen firades i en aning rörig form, men barnen var nöjda. Eftersom
det var min vecka började jag och tjejerna fira här. Sedan gick vi
över till Markus och åt lunch och hade klappöppning innan jag
skjutsade Markus och tjejerna till hans föräldrar på vägen till
jobbet.

Den 23/12 hade tingsrätten våra slutgiltiga skilsmässopapper.
Min kusin Elin fick tvillingpojkar 3/12. :-)

Det har varit ett händelserikt år.

Gott nytt år.

Kram

Rebecka

Vart tog den söta lilla flickan vägen? Nu ska hon bara vara tuff och
svart.

Syskonkärlek

Bilproblem och påhittiga barn.

Förra veckan gick så fort. Jag håller på med en del nya saker på
jobbet och det är så intressant. Det känns som om man just fått
flyt så är arbetsdagen slut.

I helgen jobbade jag. Delad på lördagen. Det blev lite intressant i
och med att mina föräldrar bestämde sig för att komma upp och
försöka få igång bilen. Det gick inte så bra. Så nu är den ännu
mer sönder monterad än innan.

I går kom tjejerna över redan kl 11. Jag såg direkt att Katarinas
lugg var annorlunda. Det tog mig 7 timmar att få ur henne att det var
Lill-Lalle som klippt hennes lugg när hon sov. Oki alright. Släpper
ämnet och tar upp det 2 timmar senare och då berättade hon att det
var hon som gjort det. Hade jag aaaldrig gissat. :-)

Idag var jag och Katarina till ortopedtekniska och provade ut
vinterskor. Sedan gick vi och tittade i affärer och åt på
MacDonalds. Det är inte så gott om bussar Nyköping-Trosa på
förmiddagar direkt. Och eftersom bilen är som den är. Så var buss
bästa alternativet.

När vi kom hem lyckades jag äntligen klippa alla Pacinos klor utan
att han ylade som om jag ryckte av honom tårna. Jag har ju klippt klor
förut, men han är reserverad när det gäller framklorna.

Appropå honom så vaknade jag av att jag inte kunde röra mig i natt.
Jag ligger nästan alltid på mage när jag sover. Då har upptäckt
att mina ben och täcket bildar en bra sovplats. Och la huvudet i mitt
knäveck. Sen sov han gott. :-)

Min svarta dotter

En vanlig syn av Rebecka

I går var det riktigt kallt

-3.5 grad. Usch. Morgonprommenaden med Cino var allt annat än trevlig. Det nöp i kinderna.

På förmiddagen kom mamma och pappa. Egentligen skulle jag och tjejerna åkte till Nyköping och till stugan. Men med en bil som inte startar så är det ju tvär kört. Så pappa och jag meckade bil. Det var lite roligt. Även om jag är helt inkompitent när det gäller bilar så var det lite som när jag var liten och följde med pappa ut i logen och tittade när han jobbade eller när syrran och jag fick följa med när han körde traktor. Jag undrar hur många gånger syrran och jag följde med pappa och jobbade i skogen när vi var små och mamma sov när hon börjat jobba natt. Det var så kul. Jag minns något år, måste varit yngre än Rebecka, när jag fick följa med och hjälpa till med att släpa ris när pappa fällde träd. Syrran hade hög feber så mamma var hemma med henne eller om det var magsjukan. Jag minns fortfarande hur trött jag var efteråt.

I går kväll blåste det och regnade. Så kvällsprommenaden vart inte så mysig heller. Dessto mysigare var det och sitta och titta på tv med tjejerna och ha tända ljus.

I dag har jag bland annat bakat kanelbullar. Jag skickade med ett par påsar med tjejerna när de gick över till Markus. Då hade de något gott att mumsa på till mellis.

Nej nu börjar det bli hög tid att krama kudden.

kram

Kallt igen

I morse var det bara någon grad varmt. Så det blev en kall prommenad till jobbet i morse. Bilen fungerar inte så Pacino och jag går till jobbet på morgonen. Det finns inte så mycket annat val.

Både bil och tvättmaskin lever sitt eget liv och fungerar när de själva vill. Och det är inte nödvändigtvis när jag vill.

Så förra veckan var lite intressant. Onsdag gick jag hem med dunder förkylning. Så torsdagen låg jag i sängen och hostade lungorna ur mig och snöt ut hjärnan.

På torsdag kväll var jag till Anneli så att Pacino fick träffa höglöpande Letha. Så går allt som det ska så blir han pappa om ca 2 månader. :-)

Fredag gick jag till jobbet. Skulle åka och ta ut pengar på lunchen. Bilen dör på Trossens parkering. Suck! Stressar tillbaka till jobbet per fot. Liftar med kollega hem. Sticker förbi och lånar starthjälpen av Markus.

Lördag morgon, cyklar till Trossen och kickar i gång bilen. Kör en vända och upptäcker att jag håller på att få soppatorsk. Tankar. Och när jag ska sätta igång bilen igen är den tvär död. Får hjälp av en trevlig killa att rulla undan åbäket. Går till Trossen och cyklar till jobbet. Jobber hela dagen och cyklar till macken för att hämta starthjälpen så att jag kan ladda den, men tänker att jag testar bilen innan. Den startar som en klocka. Dubbelsuck! Kör hem bilen, går till macken och cyklar hem.

Söndag morgon var bilen död igen. På lördag ska pappa kolla på den. Om jag får i gång den så jag kommer till Nyköping vill säga.

Nej nu ska jag nog sova med en flaxande Katarina i sängen. Hon hade så ont i sin axel att hon grät i kväll. Åhh om det fanns något jag kunde göra för henne annat än ge henne tablett. Tänk om jag kunde göra så att hon aldrig mer behövde ha ont.

kram

Jag ville ju bara se på film

Och när jag kommer till sängen så är det någon som tagit upp hela
sängen. :-)

Inbakad mellan två varmisar

På en sidan ligger Pacino med huvudet på min arm och under täcket
precis som det anstår en hund. :-) det är som att ha en varm
teddybjörn i famnen. På andra sidan snusar Katarina.

I morse var det grått, dimmigt och råkallt. Dagen var underbar och nu
häller regnet ner. Jag gillar hösten eller något. Nu börjar löven
skifta.

På fredag ska Rebecka ha pjamasparty. Hon ska vara hos Markus. Det
innebär att jag, Pacino och Katarina ska ha myskväll.

Ikväll upptäckte jag att det är dags att färga håret igen. Håret
vid tinningarna är blont-vitt. Jag vet att det kan bli så när man
får vissa diagnoser, men min tumör är ju så snäll och beskedlig
att det är helt onödigt att behöva bli vithårig av det. Så länge
jag äter mina mediciner så stör den ju ingen. Den sitter där den
sitter. Jaja, det finns ju hårfärg. Jag undrar vad jag ska hitta på
för färg denna gång. :-)

Nej nu ska jag sova.

Kram

En dam med kolsvart hår

Helgen har varit härligt hektisk. Precis som jag vill ha mina bf-
helger. Jag hade turen att få jobba lite extra.

I dag när jag slutade jobbet kom tjejerna över. Supertrött som jag
var lyckades Rebecka övertala mig att det var en bra ide att färga
håret svart. Så vi åkte till Trossen och köpte ebenholtssvart. Så
nu är fröken så svart som hon vill vara.

Nej nu måste jag sova.

Kram

Hösten är här

Just nu är det 11 grader ute. Även om det är varmare på dagarna
känner man att sommaren är på väg bort och hösten nalkas.

I morgon börjar jag jobba. Det ska bli så skönt. Även om det är
skönt att ha semester så är det skönt med rutinerna. Sedan att jag
är mycket förtjust i mitt jobb hjälper ju till att man längtar
tillbaka.

I morgon börjar skolan också. Har svårt att fatta att min lilla
Rebecka börjar 6an. Vart tar tiden vägen. Det känns inte som om det
var länge sedan jag gick i sexan. Då gick jag först på
Dammlötsskolan och sen Bryngelstorp. Det var inte kul att flytta mitt
i terminen. Och Katarina börjar trean.

Nej nu måste jag sova så jag är pigg och utvilad i morgon.

Kram

En heltrött Pacino

Jaha då heter man Beckman igen

Jag klurade mycket innan jag bestämde mig för att ta tillbaka mitt
flicknamn. Men jag kom fram till att det kändes rätt så.

Idag åkte vi ut till stugan. Pacino var som vanligt helt tokig. Sprang
runt och runt. Vi busade järnet. Och jag har blåmärken på händer
och armar efter att han blev för hårdhänt och bet för hårt.

På eftermiddagen gick vi ut i skogen och plockade svamp. Efter 2 h i
skogen var vi alla trötta. Särskilt Pacino. Jag har aldrig sett honom
så trött som i kväll. Han har helst bara velat ligga mjukt och
varmt. Särskilt efter blivit borstad, klippt och tvättad. :-)

Det var intressant att gå i skogen med en dotter med EDS och en mor
med fibromyalgi. Ingen av dom är särskilt stadig på fötterna.

Nej nu ska jag försöka sova med min lätt fuktiga 4 benta sängkamrat
klistrad vid min sida. När han är nyduschad har gan inget mot att
sova under mitt täcke. Han fryser.

Kram

Pacino i fullfart med pinne i stugan

Favorit i repris i går

I går åkte vi till Sandvik igen. Fast då fick vi med oss Rebecka. Hon var sur och tvär hela resan dit. Och skulle först inte i vattnet, men när Katarina och jag kastat oss i plurret lossnade det för henne också. Åhh vad vi lekte och hade så kul. Tillsist kände jag mig alldeles öm och trött i hela kroppen efter att busat och kastat barn i vattnet.

I går kväll tittade vi på film och myste.

Idag har vi tagit det lungt. Jag har hjälpt Rebecka tonat håret svart. Kolsvart blev det inte men det är så mörkt att hon får prova på hur det är.

Nu ska jag njuta av mina damer denna sista stund innan de går till sin far.

kram

Katarina sover i min famn

Så mysigt!

En dag på stranden

Vi sov tills vi vaknade i morse. Sedan gjorde vi frukost. Klockan 10 stack Rebecka till sin kompis och jag och Katarina drog till Sandvik. Med oss hade vi massor att dricka, pannkakor, frukt och kakor. Mums!

Sedan spenderade vi 4 timmar att busa i vattnet eller lapa sol. Vi hade vattenkull, vattenkrig, dyka tillsammans och nudda botten, bygga sandslott. När vi solade spelade vi fia med knuff och läste.

En underbar dag. Tyvärr så känner jag av solen på lite olika ställen. Ska bli bättre på att smörja in mig i morgon. För jag hoppas att det blir favorit i repris i morgon.

Nu i kväll har vi ätit hemgjorda köttbullar med hemgjord potatismos. Köttfärssåsen till morgondagens lasagne är också klar. Det går väl åt om man ska vara hela dagen på beachen i morgon med. På söndag lär jag vara nyans djupröd om jag inte passar mig. Jaja det ska synnas att man har semester och det är sol.

Nu ska jag nog gå ut med soperna och sedan se om det är nåe roligt på tv.

kram

Barn är goa

Katarina kom in till mig alldeles nyss med kommentaren: jag är kramgo!

Jag svarade: jag vet, vill du sova hos mig?!

Då svarar hon: det gick ju bättre än väntat.
Och gick och hämtade kudde och nalle.

Vad ska man säga?!

Nu ska jag berätta en Nallesaga och se om fröken kan somna.

Kram

Hem ljuva hem

Efter Ängelholm åkte vi norr ut längst kusten. Det är så fint. Skulle gärna stannat längre och besökt fler stränder, men samtidigt längtade vi alla hem. Så vi följde E6 till Falkenberg och åkte tvärs över landet till E4:an och åkte sedan rakt norr ut. Klockan var 00.15 när vi kom hem.

Sista milen var sega. Rebecka och jag satt och pratade och skojade. Hon hade sovit en stund när vi korsa Småland så hon var inte så trött. Katarina satt i baksätet och slumrade. Rebecka var DJ och det var en intressant upplevelse. Hon plockade fram musik jag inte visste att jag hade på min IPhone. Det märks att hon inte är ett barn utan mer en tonåring nu. Det går så fort att man hinner inte med. En dag kommer man vakna och upptäcka att hon flyttat hemifrån. Usch. Tänk om det gick att pausa tiden bara lite.

I dag har vi bara tagit det lungt. Tvättat och packat upp. Jag kände av fullmånen natten som var och känner att det kommer jag nog göra i natt med. Jag avskyr den! Jag trodde jag skulle känna mindre av den när jag inte har något fönster i sovrummet, men tji fick jag.

Blir det lika illa som vanligt får jag väl gå upp och baka eller något. Det är ingen ide att ligga och vrida sig i sängen när timmarna bara går.

Nej jag ska väl göra ett tappert försök. Annars kan jag alltid försöka montera den där lampan som jag fått låna av syrran att ha i vardagsrummet. Det börjar ju bli mörkare på kvällarna och det kan vara kul att ha mer än en golvlampa i vardagsrummet och syrran behövde inte den just nu.

Kram

Dagens blogg kommer från stranden

I morse vaknade vi hos syrran på Hasslö. Mathilde inte att vi skulle
åka. Hon ville att kusinerna skulle stanna hos henne. Hon har bara
två kusiner.

Vid halv 10 åkte vi från Hasslö. Varmt som katten var det. I
Kristianstad stannade vi och köpte dricka. I Örkelljunga var det dags
för nästa stopp. McDonalds.

Sedan fortsatte vi till Ängelholm. Rebecka var på ett förfärligt
humör tills jag tvingat i henne i vattnet. Då blev hon på bra humör
igen.

Nu är frågan om vi ska leta rätt på en tältplats i närheten av
vattnet eller om jag ska köra hela vägen hem i kväll/natt. Mindre
frestande jämfört med att ligga på beachen i morgon med.

Men jag antar att jag om några timmar kommer att anta nyans kräfta
som vanligt. Nu ska jag hjälpa Ina bygga sandslott.

Kram

Katarina och Mita(Mathilda)

Idag har kusinerna umgåtts. Det har varit prommenad på Hasslö och
lek både hemma och i lekpark.

I morgon drar vi vidare. Katarina har fått hemlängtan. Så vi får se
om vi drar hem i morgon. Vi har pratat om att åka till Ängelholm och
plocka snäckor. Men vi får se. Semester ska vara roligt. Och om det
är att sova hemma och åka heldagar till tex Sandvik, så får det bli
så. Där finns vi och för säg inte lika spännande snäckor, men vad
gör det.

Inatt ska vi tydligen sova alla tre i en bäddsoffa som är precis
lagom för två. Det bli spännande. Jaja finns hjärterum... Natten
sov var sov Ina på madrass på golvet, men det villman inte inatt. Hon
är mammig.

Rebecka kana tillsammans med kusinerna

Kusinerna Beckman-Reimer

Katarina, Rebecka, Mathilda och Evelina

Etapp ett Karlskrona

I morse vaknade vi ganska tidigt. Åt frukost och gjorde oss iordning.
Sedan åkte vi över med Fiffi och Felicia till Strömgatan.

När vi kom hem packade vi bilen och började rulla söderut. Första
anhalten var Rusta i Nyköping. Behövde ett till liggunderlag.

Nästa stopp var Vilbergsgatan i Norrköping för att hämta tält och
två liggunderlag.

Efter det följde McDonalds. Jag tog deras italenska kycklingburgare,
men den smakade siså där. Inget jag kommer välja igen. McDonalds
följdes tätt av glass i Söderköping. Vi gick inte in på
Smultronstället för det var sån kö.

Sen satte vi igång att rulla söderut på allvar. Och som vanligt
lekte vi lekar. Obligatoriska som gul bil blev efter en stund bandlyst
när jag kände att jag bara blev irriterad i värmen. I stället
körde vi så ska det låta från Västervik till söder om Kalmar.

Klockan var halv sex när vi var framme på Hasslö.

Nedan är Ina i sin säng.

Semester

Äntligen..
I morgon ska jag och tjejerna åka till syrran i Karlskrona och hälsa på. Tjejerna har inte träffat sina kusiner på ett år ganska precis. Sist var när vi firade att syrran fyllde 30 och det är ett år sedan.

Faster Jenny har gått med på att vara marsvins vakt. Tur det. Det slog mig i dag att de inte kan vara hemma själva en vecka.

Jag jobbade 7-16 idag, men kompade en timma. Det var så skönt. Jag har bestämt mig för att inte tänka på jobbet på hela 3 veckor. Får se hur bra det går. Jag vet hur jag själv är. Gillar man sitt jobb så gör man.

Nej nu måste jag nog sova så att jag orkar köra de 46 milen ner till syrran. Jag har grunnat på vilken väg som är bäst ner och kommit fram till att det blir kustvägen. Den är mysigare än E4an.

Godnatt kram

Min älskade dotter Rebecka

Pacino

Min syster och systerdöttrar

Mathilda Beckman

Evelina Beckman

Tjejerna njuter på bryggan

Mina tjejer på skolavslutningen

Katarina leker i väntrummet på Barnhab

Äntligen en diagnos

Katarina har Ehlers-Danlos syndrom. Så nu vet vi vad som är skadligt och inte. Vad vi kan göra för att göra livet lättare innan hon vet själv när hon inte ska göra mer.

Det är en bindvävssjukdom. Som ofta förväxlas med Fibromyalgi. Med född och ej bot bar.

Det är så skönt att veta vad det är. Tydligen kommer det från mor min. Hon har trott att hon har Fibro, men det är nog EDS. Hon har mer symtomer än jag har och jag har tydligen också en väldigt mild variant. Jag ska forska vidare lite och se hur långt tillbaka man kan hitta det. Hjärtproblemen som vi fått från mammas sida kommer från mammas farmors släkt. Jag har hittat noteringar i kyrkoböcker om det. Det är kul när man släktforskar och hittar sånt.

Jo så har vi kommit på varför Katarina har så svårt med att få till siffror och bokstäver åt rätt håll. Hon kan ju läsa lika bra upp och ner som rätt. Så hon uppfattar inte att det är fel. Så nu ska vi bara få henne att förstå hur hon ska göra för att få oss med mer begränsad hjärna och förstå.

Nej nu ska jag göra mig i ordning för jobbet.

kram

Katarina på väg hem.

Plockat de finaste blommorna hon vet. Maskroser.

Åhh så skönt det är i solen.

Pacino hjälper mig rensa rabatterna.

Länge sedan jag bloggade nu

Men tiden räcker inte till bland separation, utvecklingssamtal i skolan, barnens aktiviteter, jobb och husförsäljning.

Ja vi ligger i skiljsmässa eller gör så fort papprena är inskickade. Mäklaren var här idag och vi drog i gång husförsäljningen. Den 1 juni flyttar jag till Trosalundsgatan. Känns lite skrämmande. Jag har aldrig bott själv.

Jag flyttade ju direkt från mamma och pappa till lägenheten med Markus.

Har varit på utvecklingssamtal för båda barnen senaste veckan. Det går bra för dem båda. Rebecka hade alla rätt på många av delarna på Nationellaproven. Så hon når målen i 5 an. Det känns underbart även om jag inte tvivlat. Hon har mycket lättare för sig än jag hade.

Nej nu ska jag laga lite mat.

kram

Vårrusig Katarina

Finns mycket intressant att titta på genom fönstret

Snöoväder och chokladmuffins

I morse började jag dagen som i går med en prommenad. Fast i dag var det bara ca -1,5. Fast det hade börjat blåsa. Sedan har det friskat på mer och mer.

När jag åkte hem hämtade jag Emma och Katarina i skolan. När jag kom hem blev jag regelrätt överfallen. Pacino blev så lycklig. Så gick vi ut på en långpromenad. Fast skönt vill jag inte påstå att det var. Det blåste och kom några flingor med jämna mellanrum.

När vi kom hem så tog jag det lugnt en liten stund innan jag började baka. Jag har bakat chokladmuffins. Jag tänkte jag skulle baka en kaka att ta med till jobbet i morgon om en liten stund. Det kan vara trevligt på en lördag.

Nu blåser det och snöar. Inget vidare trevligt väder.

Nej nu ska vi äta lite nybakade muffinsar.

kram

Nattliga tankar

Livet är ett kortspel. Det är bara att försöka spela så gott man
kan med de kort man får.

Kram

Vart bor påskharen?

I morse vaknade jag 4.30. Gjorde mig i ordning, åt frukost, rastade hund och väkte barn.

Rebecka mådde illa och hade ont i magen. Jag misstänker kvinnliga besvär, men eftersom det är magsjuka tider så tog jag inga risker. Så jag åkte till jobbet via fritte efter att sagt till Rebecka att ringa mig om hon började kräkas. När jag ringde och kollade hur det var vid 8.30 var allt lugnt och hon bättre.

I kväll pratade jag och tjejerna om tandféen. Rebecka har tappat 2 tänder på 2 dagar. Då kom KAtarina med den underbara frågan: Vart bor påskharen?! Och jag svarade: Vet inte riktigt. Då sa hon att det var oki. Hon skulle slå upp det på Hitta.se. Vad ska man säga..uppfinningsrik.

Nej nu ska jag sova. Om jag kan. Det känns som att ha ett grustag i sängen. Nakdelen med vår 4-fota familjemedlem.

kram

Trött Pacino med mitt ben som kudde

Förkylt

Jag går och dras med en förkylning. Mindre kul. Båda tjejerna har
varit hemma av och till i 1,5 vecka. Katarina hade febertopp på över
40 grader i måndags morse. Jag undrar varför hon alltid ska få så
hög feber. Hon blir så dålig.

Just nu bloggar jag sittande på en kall lektare i ridhuset. Jag passar
på när jag tittar på Rebecka som rider. Jag hade med mig Pacino på
en prommenad förbi hästhagarna. Oj vadhan var nyfiken på de stora
djuren. :-)

Nej nu ska jag titta på ridningen.

Kram

Becka, Pacino och Ina

Pacino tittar ut på framsidan

Busig Pacino i en obäddad säng

Pacino. Vår nya familjemedlem

Pacino är en powder puff. Han är 1,5 år. Hans familj hade inte samma
tid med honom så de var tvungna att sälja honom. Hoppas bara att
detta kommer gå bra. Han är lite avvaktande. Men det jobbigt att byta
revir och flock.

Kul på discot tills hon vrickade foten

Så just nu hoppar hon runt på mina gamla kryckor. Jag fick dom när jag skadade knät något varv. Sedan blev de kvar här eftersom jag vart annat år slitit upp skadan så att jag går på kryckor igen och med ojämna mellanrum måste avlasta knät på grund av smärta. Även om det senare blir mer och mer sällan eftersom knät blir bättre och jag har hittat andra vägar än avlastning för att få fason på knät.

I dag är det kallt och då värker knät redan när jag vaknar, men en varm dusch, lite aloe vera heat och lite piller så är jag i skick att jobba. Hitentills har jag inte låtit mina handikap komma i vägen för jobbet. Fördelen med att jobba som jag gör är att man ser att det finns alltid någon som har det värre. Och då inser man att man ska inte gnälla. Man har det väldigt bra egentligen.

Nej nu ska jag gå upp och elda, göra frukost, lunch och göra mig i ordning och åka till jobbet.

kram

Disco-tjejen

Min 9 åring målar fingerfärg i badkaret

Åhh i går sken solen

När jag åkte till jobbet i går sken solen. JAg köpte glass på vägen och formligen studsade runt på jobbet. Hela kvällen gick som en dans för jag var så pigg och glad. JAg älskar solen.

Fast i morse när klockan ringde var jag inte lika pigg och glad, men när jag väl kom till jobbet var jag full med energi. Hoppas det blir bra väder i morgon också. I går kväll straxt innan jag slutade så började det snöa. Det var mindre roligt. Det är så svårt att se om det står en älg i vägrenen när man inte har ordentlig sikt om det snöar mycket.

I dag är Rebecka uppspelt. Det är disco i gympasalen i kväll. 6orna anordnar för att få pengar till klasskassan. Ohh vad hon ser fram mot det.

Jag håller på och gå igenom annonser på nätet angående vovve. Jag vill ha en powder puff. De är så fina. Jag tror det skulle vara bra för hela familjen med en hund.

På måndag ska jag och KAtarina till Nyköping. Hon ska prova ut knäortoser så att hon kanske kan vara med på gympan igen utan att få ont där i alla fall.

Nästa vecka är en riktig slappar vecka. Jag jobbar bara ca 15 timmar på hela veckan. Katarina behöver bara gå på fritte två mornar. Det betyder att vi hinner med två eller tre besök på badhuset och träna henne. Problemet är att hon får ont i axlarna när hon simmar. Jag måste kontakta hennes sjukgymnast och höra om vi ska byta träning eller om vi ska framhärda och att det blir bättre. Det vore ju inte roligt om det blev förslitningar i axlarna med. Det räcker med knäna. Hon är ju bara 9 år.

Nej nu ska jag hjälpa min "snart tonåring" bli vacker inför kvällen. :-)

kram

Den här veckan är inte rolig

Jag gillar mitt nya schema i stort. Jag menar förra veckan jobbade jag ca 15 timmar totalt.

Men denna vecka är dessto kämpigare.
mån 12-21 tis 7-16 ons ledig, torsdag 15.45-21 fre 7-11.15 lördag 12-21 och söndag 7-16
Det är kämpigt att jobba kväll och sedan dag tre gånger på en vecka. Det tar tid att varva ner när man kommer hem. Det händer alltid något som man måste bearbeta i tankarna innan man kan somna.

I dag har jag och tjejerna varit på bokrean. Jag hittade en deckare och lite fantasy. Fantasy-böckerna läser både Rebecka och jag. Annars har jag mest slappat. Jag var så övertrött i gårkväll att jag inte somnade förrän halv tre i natt och vaknade 6.30. Jaja sova får man göra när man ligger i graven. Förkyld har jag blivit också. Jag går mest och håller tummarna. Det har börjat florera magsjuka lite här och var igen. JAg orkar inte en vända till. 5 gånger på 7 månader blir i mesta laget. Blää. Jag vägrar.

Nej nu ska jag sortera lite tvätt eller något.

kram

Discopartyt över

Barnen hade jätteroligt. Rebecka var lekledare och var jättdduktig.
Det är så skönt att hon vill hjälpa till på barnfesterna. 50 kr
och snacks är betalningen. Och det är skönt att Katarina och Emma
kan ha kalas i hop så att vi kan hjälpas åt.

Lite kul var det att nästan alla killar i klassen kom. Inte för att
de är så många men ialla fall. De hade tydligen pratat i hop sig
för att våga.

Nu är jag jättetrött. Skönt att det är över.
Kram

Så trött..

I går jobbade jag kväll. Klockan var 00 innan jag varvat ner nog att somna. :-( Sen vaknade ca 1 gång per timme. Jag är så rädd att försova mig så jag sover knappt alls. Klockan 4.30 ringde väckarklockan. Så jobbade jag fram till 11.15.

Nu ska jag vila ett par minuter, göra lunch för att sedan packa bilen och åka till Foderlådan och göra iordning för Katarinas och Emmas discoparty. Precis vad man känner för när man sovit 4,5 timme, men det blir skönt när det är över och tjejerna är nöjda.

I kväll när vi är klara ska jag bara slappa. I morgon måste jag upp tidigt och städa så att det är klart när mamma och pappa kommer i morgon och firar Katarina.

Kram

Skönt med ledig dag.

I fredags fyllde Katarina år. Tänk att min lilla tjej är nio år. Av
olika anledningar blev det som vanligt när det gäller hennes
födelsedag, en annorlunda dag.

I lördags jobbade jag 12-21. Det är en lång dag. Själva passet är
ju inte längre än när man jobbar 7-16, men efterssom man har barn
så går man upp på morgonen i alla fall. I söndags jobbade jag 7-16.

I går jobbade jag kväll. På dagen slappade jag och gjorde biff a la
Lindström. Mmm de var jättegoda. Två lunchlådor till nästa vecka
blev det också.

Hmm egentligen skulle jag behöva baka bullar, men jag är så trött.
Jag slocknade i soffan framför tv:n när jag kom hem i går. När jag
sen gick och la mig hade jag svårt att somna.

Kram

Grattis Katarina på 9 årsdagen

En vanlig syn av min man

En tankfull Rebecka

Katarina

En sjuk Rebecka tittar på tv

Min lilla gosiga häxa

Försöker tänka possetivt

Magsjuka 2 ggr på en vecka är bra för vikten. Inatt har jag suttit
hela natten på toa. Och i morse kräktes Markus. Det vart en segdragen
historia. Så i morgon och på tisdag blir jag hemma. Usch! Nu har jag
ledsnat.

Jag är så trött.

Kram

Återfall

Åhh vad livet är roligt.

I går var det som vanligt helt sjukt. Jag fick veta 16.30 vilka som
skulle jobba på den sista obemannade raden. Sen göra det sista,
hämta på fritte och stallet och åka hem och laga mat och läsa
läxor.

I morse mådde både Markus och Rebecka illa. Katarina och jag stack
till fritte och jobbet. När jag ringde hem halv 8 kräktes Rebecka som
en räv och Markus mådde också illa.

Efter en kaotisk förmiddag så blev eftermiddagen bättre med möten
och överlämningssamtal. Nu ska jag vara ute och jobba i 8 veckor.
För första gången sen jag började som samordnare så känns det som
om jag skulle kunna sitta längre. Har liksom fått upp flytet och är
inte klar med en del saker.

Nu i kväll hade Katarina så ont i sin axel att hon grät. Det svider
i mig. Och det finns inte så mycket jag kan göra.

Nej nu ska jag umgås med min trasiga familj.

Kram

Nästan alla friska igen

Markus mår fortfarande inte på topp och Katarina har fått ont i halsen. Men bortsett från det så börjar vi äntligen krya på oss här. Det känns skönt. Jag hatar att var sjuk.

Katarina blir hemma med Markus i morgon. Lilla gumman hade svårt att svälja när vi skulle äta i kväll.

I morgon ska jag få jobba. Åhh vad skönt, Jag är nog ganska udda, men jag älskar mitt jobb. Det är roligt, givande och intressant. Oftast i alla fall.

Eftersom inte Katarina ska till fritte kan jag åka riktigt tidigt till jobbet. Annars måste jag ju vänta på att fritte öppnar. Jag får aldrig så mycket gjort som när jag kommer vid 5 rycket.

Nej nu ska jag nog sova.Måste vara pigg och glad så att jag orkar ta i tu med allt som samlat sig på hög nu när jag varit sjuk.

kram

Katarina och Kramis

Kallt och ömt

Det är så livet känns. Jaja jag har fått behålla sedan igårkväll. Och än har det inte kommit något bakslag.

Jag håller mig borta från mjölk i dag. Jag tänkte jag skulle vara snäll mot magen och köra den diet jag igentligen ska ha..mjölkfritt. Bara det att jag har svårt att dricka kaffe utan mjölk. Fast jag kommer inte dricka kaffe på ett par dagar nu så det är lungt. Min mage gillar inte kaffe efter magsjukan.

Nu är jag så pass pigg att det hade varit lugnt att jobba hemifrån om jag hade haft utrustningen till det. Det hade varit perfekt att sitta i sängen med lapptoppen och planera morgondagens jobb och ha telefonen och bemanna upp. Men nu har vi inte sånt så då får jag vakert ligga och läsa medans krafterna återvänder. Jaja i en framtid kanske det blir så.

Nej nu ska jag vila lite igen.

kram

3 gången på 6,5 månader.

Som jag har haft magsjuka.

I juni blev jag smittad på jobbet. Sånt som händer.
I september blev Markus smittade av en jobbarkompis som inte stannade hemma tillräkligt länge och han smittade mig och Rebecka. Då var Rebecka sjuk i 11 dygn.

Nu kroknade Katarina in först och jag 18 timmar senare. Jag har börjat behålla och känner mig ganska pigg utom att jag är trött, febrig och ont i magen. Men det måste gå 48 timmar innan jag får gå till jobbet. Just magsjuka och pensionärer är ingen bra kombination.

Nej nu ska jag sova bort min feber.

kram

Då var det dags igen

Det är 4 månader sedan sist. Jag hatar att ha magsjuka. Jag har feber, ont i huvudet, kroppen och kräks. Det är verkligen fruktansvärt. Jag vill inte!

Nej nu ska jag se om jag kan sova en stund innan nästa omgång. Blää

kram

Magsjukan

Det är ju bara 4 månader sedan sist vi hade magsjuka. Jag avskyr
väntan på ska/ ska inte få.

Ikväll har jag varit ute och förlustat mig för första gången på
drygt ett halv år. Typiskt nog fick Katarina magsjukan lagom när jag
gick. Vi tackade av en kollega som ska sluta i kväll med en bit god
mat och barhäng. Men jag körde en Askungen, hemma runt 12.

Så nu har jag sovit en liten stund, hämtat ved, satt på en maskin
tvätt och tänt en brasa. Det är nästan -6 grader.

När jag kom hem tyckte Markus jag var för nykter. Han tyckte jag
skulle druckit starksprit i kväll för att döda magsjukeviruset. Men
jag gillar inte sånt. Tackar vet jag ett glas gott vin eller en god
cider att smutta på.

Nej nu ska jag nog sova en stund, innan Katarina får så där panik
ont igen. Mammas stackars lilla flicka. Det skär i mig när hon har
så ont.

Kram

Manic-thursday

Jag har hatar torsdagar när jag är samordnare!

Klockan ringer 4.30. I dag låg jag och drog mig till 4.55. Upp, duscha, klä sig, äta frukost, plocka iordning för dagen ( göra gröt till Rebecka, ta upp ur frysen om det behövs för middagen, skiva äpple till Katarina osv). Väcka Katarina 5.50. Låta henne morna sig medans jag pratar lugnt med henne om något roligt. Hjälper henne med kläder och toalettbestyr.

6.06 på med ytterkläder. Slänga soporna på väg till bilen. Startar bilen, skrapar rutorna. Hjälper KAtarina om hon är på dåligt humör. Är hon på bra humör är hon på plats när jag är klar.

Åker till skolan (fick soppatorsk i dag men det brukar jag inte få:-) så ofta ialla fall) och följer med Katarina till fritids så att jag ser att personalen är på plats eftersom vi är först på plats.

Några minuter i halv sju kommer innanför dörrarna på jobbet. Strukturerar upp och om dagen om det behövs.

Jobbar. Klockan elva kommer kollegorna in och då är det lunch.

Jobbar en timme sedan är det möte. Det slår aldrig fel att Rebecka ringer under mötet. Jag smsar till svar att jag ringer när jag är klar. Klar mötat. Ringer Rebecka och påminner om ridningen. Jobbar. Jobbar över. Hämtar trött och hungrig KAtarina på fritids. Åker till stallet och hämtar lyrisk Rebecka.

Åker hem. Rebecka hoppar in i duschen och Katarina vid datorn och jag i köket och fixar middag. Klockan är 17.30. Medan jag lagar mat tömmer jag och fyller diskmaskinen, tvättmaskinen och tumlaren, tar köksbänkarna och lagar morgondagens lunchlåda.

Äter. Plockar undan och pysslar lite med kläder, blommor osv. Plockar fram kläder till morgondagen, och hjälper KAtarina med kvällsbestyren. Klockan är 18.45.

Pysslar lite. Nattar Rebecka klockan är mellan 19.30 och 20. Gör i ordning det sista och mig själv för natten. 20.30 påminner Rebecka om att snart lägga i från sig boken och sova. Stoppar om Katarina.

Sen får jag några minuter vuxentid när jag kan slösurfa eller titta på film. Innan jag på några minuter slocknar. Och sover förhoppningsvis till klockan ringer för en ny dag 4.30.

kram

Jag och Katarina myser nattinatt

Att ligga i mammas famn och prata om dagen är bra för nattsömnen.

Min stora dotter

Prinsess Katarina med Teddy

Livet är bra underbart

Proverna var bra. Jag känner mig så lättad.

Dagen började som vanligt halv 5. Sedan har det bara rullat på. I ett lagom tempo. Det är skönt när man inte har vare sig för mycket eller för lite att göra.

Nu känner jag mig trött och glad. Till kvällsmat lagade jag en quorngryta med ris. Jag älskar vegitariskt med jämna mellanrum.

Nej nu ska jag mysa med min lilla Katti.

kram

Trött, less och blå

Vilken underbar kombination. Om gårdagen gick i 180 så gick dagen i 210. Alltid lika kul.

Och som alltid när månen är på nedgående så känner jag mig blå. Jag tror det har lite med att göra att jag ska ha telefontid med min läkare i morgon. Jag känner mig nervös. Det borde inte vara något särskilt, men eftersom jag fick telefontid i stället för ett brev med provresultaten. Jag mår ju bra. Man vet ju aldrig. Det värsta är om jag har tumöråterväxt trots medicin. Men mens och allt funkar ju så att det ska inte vara något. Men tankarna kommer. Särskilt mellan 3-4 på morgonen.

Possetiva tankar. Jag kan, jag vill, jag orkar!

Jag är för det mesta väldigt glad och pigg. Men i dag så hände en sak som fick mig ur balans och det + månen + telefontiden gör att jag känner mig som ett emotionellt utskitet plommon. Allra helst skulle jag gå ut på en långprommenad för att rensa tankarna, men jag har ingen lust att gå ut själv.

Nej nu ska jag förbereda morgondagen och förhoppningsvis gå och sova. Eller se om vi har något med choklad i hemma....

kram

Förbaskade måne

I natt sov jag smårisigt. Plågades av underliga drömmar. Jag var med en gammal kompis från mellanstadiet på en fest och det var massa underliga varelser där. Jag avskyr fullmånenätter.

Kvart över 6 var Katarina och jag på fritids. Sedan har det gått i 180 hela dagen. Första dagen som samordnare igen är alltid en massa att sätta sig in i. Och kolla upp och styra om och grejja. Det händer mycket på en helg ibland.

När jag kom hem ställde jag mig och lagade lasagn med tomat och rödlökssallad. Matlagning, städning och prommenad är så bra sätt att rensa huvudet och sortera.

Jag funderar på att laga mer mat så att jag slipper när "baksmällan" (att jag inte sover nu) kommer så slipper jag laga mat då och bara serverar macka och något att dricka.

Nej nu ska jag natta trött KAtarina.

kram

En blandad dag.

I går jobbade jag. Snacka om att det var halt. Usch! Jaja jag höll mig på benen.

I dag fick jag sovmorgon. Barnen väckte mig inte förrän straxt efter 8. Då åt vi frukost eller rättare sagt Rebecka och jag gjorde. Katarina var sur för jag inte hunnit köpa hennes favvo flingor.

Pysslade runt på förmiddagen. Katarina bestämmer att leka med en kompis i Västerljung. Åker dit och lämnar, åker hem via jobbet och Trossen. Handlar de där flingorna.

Städar, tvättar och diskar. Åker och hämtar barn via återvinningsstationen. Det är en sak jag inte kan förstå. Vart kommer allt skräp i från?! Man blir rådlös. Det är alltid en eller två påsar som ska till återvinningen eller en säck eller två som ska till tippen. Jag undrar genom årens lopp hur mycket pengar man lägger på saker som man sedan slänger och om sopberget skulle minska om man väntade med att köpa en sak tills man hade råd att köpa riktigt bra kvalité så att de kanske höll längre. Bara en reflektion.

Till middag i kväll gjorde vi hemmalagade fish ´n`chips. Mmm. Fast jag ska nog inte ta åt mig förmycket av äran. Det var Markus som gjorde allt. Det är inte ofta herrn i huset lagar mat, men när han gör det så är det så attans gott.

Nej jag ska nog tänka på att göra det sista förberedelserna iför morgondagen så att jag får gå och sova. I morgon börjar jag som samordnare i 4 veckor igen. Tiden går fort. Det känns inte som det var länge sedan min senaste 4 veckorsperiod. Jag ser lite fram mot det.

Kram

En kall dag

Just nu står termometern på -14. Det här dygnet har det inte varit över -8. I morgon ska det också bli kallt. JAg avskyr kyla. Mitt knä blir så stelt. Men jag ska testa en sak i morgon. Sätta mitt gamla amningsskydd på knät under strumpbyxorna. Det är ju av flectalon så det ska ju bli varmt och gosigt. Värt ett försök. Man måste vara påhittig om man ska komma någonvart.

Idag har jag släktforskat lite, kastat ut granen och städat min garderob. Tre kassar med kläder som jag antingen inte kan/vill använda eller som var så slitna och fläckiga att de inte är värda plats i garderoben längre.

I dag är sista dagen på ledigheten. På sätt och vis längtar jag till nästa vecka när allt blir normalt igen och på sätt och vis så skulle jag kunna vara ledig en vecka till. Jag saknar jobbet även om jag medvetet inte tänkt på det allt för mycket. JAg behövde den här semestern så väl för att orka med att slåss för de ideer jag tror skulle vara bra. Så nu är det bara att ta nya tag.

nej nu ska jag sortera tvätt och stryka.

kram

Ett nyfött år

Vaknade i morse till en solig kall dag. -7 och solsken.

Idag ska jag titta på film och pyssla. Jag är så glad att jag har
semester. Annars skulle det snart vara dags för lunch. Nu kan jag
sitta i mitt favvo soffhörn och slappa och lysna på brasans sprakande.

Hoppas detta år skänker mig styrka att genomföra förändringar som
måste göras.

Kram

/Gunilla Reimer