Efter Ängelholm åkte vi norr ut längst kusten. Det är så fint. Skulle gärna stannat längre och besökt fler stränder, men samtidigt längtade vi alla hem. Så vi följde E6 till Falkenberg och åkte tvärs över landet till E4:an och åkte sedan rakt norr ut. Klockan var 00.15 när vi kom hem.
Sista milen var sega. Rebecka och jag satt och pratade och skojade. Hon hade sovit en stund när vi korsa Småland så hon var inte så trött. Katarina satt i baksätet och slumrade. Rebecka var DJ och det var en intressant upplevelse. Hon plockade fram musik jag inte visste att jag hade på min IPhone. Det märks att hon inte är ett barn utan mer en tonåring nu. Det går så fort att man hinner inte med. En dag kommer man vakna och upptäcka att hon flyttat hemifrån. Usch. Tänk om det gick att pausa tiden bara lite.
I dag har vi bara tagit det lungt. Tvättat och packat upp. Jag kände av fullmånen natten som var och känner att det kommer jag nog göra i natt med. Jag avskyr den! Jag trodde jag skulle känna mindre av den när jag inte har något fönster i sovrummet, men tji fick jag.
Blir det lika illa som vanligt får jag väl gå upp och baka eller något. Det är ingen ide att ligga och vrida sig i sängen när timmarna bara går.
Nej jag ska väl göra ett tappert försök. Annars kan jag alltid försöka montera den där lampan som jag fått låna av syrran att ha i vardagsrummet. Det börjar ju bli mörkare på kvällarna och det kan vara kul att ha mer än en golvlampa i vardagsrummet och syrran behövde inte den just nu.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar