I går var det som vanligt helt sjukt. Jag fick veta 16.30 vilka som
skulle jobba på den sista obemannade raden. Sen göra det sista,
hämta på fritte och stallet och åka hem och laga mat och läsa
läxor.
I morse mådde både Markus och Rebecka illa. Katarina och jag stack
till fritte och jobbet. När jag ringde hem halv 8 kräktes Rebecka som
en räv och Markus mådde också illa.
Efter en kaotisk förmiddag så blev eftermiddagen bättre med möten
och överlämningssamtal. Nu ska jag vara ute och jobba i 8 veckor.
För första gången sen jag började som samordnare så känns det som
om jag skulle kunna sitta längre. Har liksom fått upp flytet och är
inte klar med en del saker.
Nu i kväll hade Katarina så ont i sin axel att hon grät. Det svider
i mig. Och det finns inte så mycket jag kan göra.
Nej nu ska jag umgås med min trasiga familj.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar