Vart tog den här veckan vägen?!

Det känns som jag går i en grå dimma. Jag är så trött och less på allt. Jag vill att de här sista veckorna innan advent ska flyga fram. Jag längtar tills jag kan ta fram alla adventssaker.

I måndags gick jag och lämnade barnen i skolan, gick hem och åt lunch och fixade lite saker. Sedan gick jag ner till stan och köpte en present till Mathilda och skickade ner till Lund. Sedan gick jag och hämtade Martins bil och åkte till jobbet. Där var det hyfsat lugnt som tur var. För jag hade så ont i huvudet att jag mådde illa. När jag kom hem däckade jag i säng och sov till 4.45.

I tisdags jobbade jag till 16.30. Vid 15.30 ringde en av barnens kompisars mamma frågade om det gick bra att ta med sig båda min tjejer hem. Hennes tjejer och mina tjejer vill leka. Det är första gången som systrarna Reimer leker med ett annat systerpar. De hade jätteroligt. Så jag hämtade dem 17.30. På så vis hann jag lämna tillbaka Martins bil innan jag hämtade tjejerna.

I onsdags lessnade jag på att vara utan bil efter att halkat fram och tillbaka till skolan. Så jag ringde till macken och bokade en liten Nissan Micra som jag åkte och hämtade efter att hämtat Katarina i skolan och lämnat henne hos sin faster och kusiner. När jag hämtade Rebecka tog hon med en kompis hem. Så jag fick lugnt. Men inte fick jag mer gjort för det. Jag får helt enkelt inte ashlet ur. Jag jobbar och sedan gör jag det mest nödvändiga hemma. Jag har ingen ork.

I torsdags jobbade jag igen. Katarina skulle ha ridit, men hon ville inte så jag avbokade lektionen. Rebecka åkte mer sin farbror ut till sina älskade scouter. Så hämtade jag henne och Amandus sedan. Det var smidigt. Då slapp jag i väg med Katarina lagom till Bolibompa och de slapp i väg mitt i läggningen av sina tre yngsta. Då har ju Markus kommit hem och nattar Katarina.

Idag jobbade jag från 7. Rebecka var på jättedåligt humör. Hon satte på sig en sommarkjol och trodde att hon skulle få ha den. Jag tvingade henne att byta och när jag skulle titta in och se om hon började bli klar med bytet och sa hej och sköt försiktigt upp dörren. Så tyckte hon hejdå och sköt igen dörren igen. Arg som ett bi.Jag slutade 13.30. Då handlade jag till helgen. Sedan hämtade jag barnen. De var på sitt mest charmerade humör. Sånna här dagar ska man komma ihåg när man blir sugen på bebies. De är ju inte små för alltid. Nej nu ska jag väl förbereda helgen. Jag jobbar hela helgen och då måste det fungera fritionsfritt. Jag orkar inte med en massa tjafs när jag är trött. Jag blir skogstokig! Nej det är väl lika bra att sätta i gång. Det blir ju inte mindre för att man väntar.

Jo Mathilda fyller ett år idag. Tänk att det har gått ett år. Hon har genomgått 2 hjärtoperationer på den tiden. Hon har sond igen så det blir ingen födelsdagstårta för henne på 1 årsdagen. Stackars liten. Men hon hann i alla fall komma hem. De skrevs ut från sjukhuset i går.

kram