Allt började i morse när jag skulle bära ner alla fikalådor, frukt och böcker tillhörande mina döttrar. Då råkade jag knuffa till ett glas som gick i tusen bitar. Så jag gick och lämnade tjejerna i skolan. Rebecka har piggat på sig så hon fick gå idag. Hon kunde gå på scouterna i går kväll. Det gick fort från i går lunch och fram.
När jag kom hem pratade jag mamma en stund och fick höra senaste nytt om Mathilda. Sedan skulle jag damsuga golvet och få upp eventuella små glasbitar som fanns kvar efter morgonens glaskross. Sedan tänkte jag om jag skulle aska ur kaminen med grovis. Så jag gick och frågade MArkus, som jobbar hemma i dag, om jag kunde göra det. Visst tyckte han och följde med ut i vardagsrummet. Så jag satte fart. Jag hann få upp alla aska innan Markus börjar skrika. Då slår det lågor ur damsugaren. Tydligen var inte askan så död som vi trodde. Så medan Markus började plocka isär damsugaren för att släcka branden så drog jag ur kontakten och öppnade bakdörren. Då var det rena tjockan i vardagsrummet. Sedan ägnade jag en stund åt brandsläckning. Så det här var årets pyromaniska misstag.
Markus har försökt eliminera så mycket som går av de andra misstagen. Jag har hållt på att elda upp bokhylla med värmeljus, jag har råkat sätta eld på en brödrost, jag har tänt i kaminen med bensin(mitt absolut dummaste misstag hitentills, jag hade en otrolig tur att det bara var jag som blev brännskadad på handen), jag har askat ur och ställt hinken på trappen på baksidan. Hinken smälte och trappan brann. Hmm, jag har glömt spisplattor på. Av någon anledning litar inte Markus på mig och eld. Efter episoden med bensinen har jag svårt att tända i kaminen med flytande braständare. Jag mår illa så jag nästan kräks. JAg kommer fortfarande ihåg ljudet från elden och smärtan och stanken av bränt hår och hud.
Nej nu måste jag hämta Katarina.
kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar