Magkatarr igen

I onsdags låg jag för ankar i soffan heladagen istort sett. Jag hade så ont i huvudet. Det var läskigt att försöka cykla med Katarina till skolan när det snurrar i huvudet. Det gav sig inte förrän på kvällen.

Men jag fick en nyttig erfarenhet i alla fall. Eftersom jag mådde så dåligt så fixade Rebecka mellis. Glass... Jaja någon gång i bland gör väl inget. Så väckte hon till mig och började mata mig med glass. Det var läskigt att bli matad, men nyttigt. När man jobbar inom vården är det något man helst inte ska glömma hur det känns.


I går morse när jag vakande mådde jag mycket bättre, men inte helt bra. Jag åkte till jobbet i alla fall. Framåt dagen inser jag att det är en ordentlig magkatarr som jag fått igen. Jag tror att det har blivit för mycket runt omkring mig just nu.

Vid 8 ringde Markus och sa att Rebecka glömt och lämna en lapp om utvecklingssamtal. Klockan 15! Suck. Så för att göra magkatarren värre så jobbade jag in halva lunchen för att kunna sluta tidigare. Jag hann allt som jag skulle och lyckades med lite som jag inte trodde jag skulle. Så jag kände mig jättestolt. Det är så skönt när man känner att man gjort ett bra jobb.

Sen stressade jag i väg till skolan. Markus och Rebecka satt redan och pratade med Rebeckas magister Marcus. Det går kanonbra för Rebecka i skolan. I svenskan ligger hon över eller långt över medel. I matten är det bara digitalklockan hon behöver öva på. Och i engelskan behövde hon bara fortsätta som hon gör. Det känns jättebra. Hon är så duktig.

i dag ska vi städa och packa. I morgon bitti åker vi till Fjällnäs i Tenndalen.
Så det är väl bäst att jag sätter fart.

kram