Storhandling

Usch och fy. Sist jag handlade så här mycket var det bara Markus och jag som åkte. Vi lämnade barnen hos Markus föräldrar. Men nu åkte vi mycket för att barnen behövde höstskor. Och Rebecka hade förstört sina gympadojjor genom att inte satt i foten. Mummel!

Sen handlade vi mat. Det är så mycket billigare i Nyköping. Dessutom så finns inte allt vi behöver med matallergibarn i familjen. Mitt humör skjönk i takt med tiden. Rebecka kommenterade att jag var mycket roligare i början. Då tyckte jag att det kanske hade något att göra med att hon dansade runt på Willeys så att hon slog till folk fast jag sa till att hon inte fick eller det hysteriska utbrottet hon fick när just de skorna hon ville ha inte fanns i hennes storlek. Jag tror det kan ha med saken att göra.

Vi hann hem lagom så att Rebecka hann göra läxan innan Bolibompa. Nu är jag trött. Jag ska bara plocka upp den sista maten, laga mat, göra i ordning för morgondagen, dvs stryka Markus kläder, plocka i ordning gympaväskor och frukter. Sedan ska jag titta på tv och sova. De säger att det är bra med rutiner, men i bland känns det löjligt. Måndag schema vecka 1 måste jag göra det och det och sedan jobba. Osv. Så går hela tillvaron runt. Allt hänger på olika scheman och så ska man hinna med det sk livet emellan. Jaja det kommer väl kanske en tid när man får ägna sig mer åt sig själv. Tänk att få kunna sitta och läsa en hel eftermiddag med ett stort glas bubbelvatten och kalla morotsstavar. Eller ett glas rött vin och exlusiv choklad. Allt beroende på vad jag känner för. Inte för att jag skulle vilja byta småbarnstiden mot något, men ibland längtar man efter ett liv som mer än mor och maka.

kram