Vilken dag!

I morse skjutsade jag barnen till fritte till 7.30 och åkte sedan till Trosa vårdcentral, stället landstinget glömde, och satte mig och väntade. Jaja det tog inte så lång tid. När jag väl kom in så kollade labbtjejen igenom listan med prover och konstaterade att hon inte kunde ta ett av proverna. Suck! Och ändå så bad jag dem kolla det när jag beställde tiden, Och eftersom jag är svårstucken så kom vi fram till att det var lika bra att labb på lasarettet fick ta alla proverna.

Så sen åkte jag hem och åt lite innan jag åkte till Nyköping och handlade innan jag skulle vara på öron-kliniken och ta bort mitt födelsemärke på underläppen. Det gick bra. Förutom att jag avskyr sprutor. Jaja, en possetiv sak med förlossningar är att man lärt sig andas för lugn och smärtlindring. Och det sitter i. Stygnen ska tas om en vecka av dsk. Jippi! Det blir lätt. Det är för guds skull lättare att hoppa jämnfota 3 km än hitta en dsk som har tid.

När jag kom hem ringde jag labb på Nyk.lass och bokade provtagningstid innan jag hämtade tjejerna på skolan. 15.30 hade jag telefontid med Katarinas barnläkare. Hennes eksem har blivit värre och Betnovat som hon har går inte. Det gör för ont. Dessutom upptäckte jag i går att hon har eksem in mot hörselgången. Mummel! Nu har vi fått ett nytt medel utskrivet.

Jag är helt slut. Så nu ska jag diska, tvätta en maskin tvätt och laga mat. Fast för mig blir det soppa och skuren smörgås. Jag är lite väl svullen vid underläppen. Först mitt bett och sedan operationen idag. Hoppas att jag inte skrämmer någon av mina pensionärer i morgon. Jag kan inte le för det stretar i stygnen. Jag längtar redan till de är borttagna.

kram