Hej och hå

Livet är hårt och orättvist och sedan dör man.

Jag vet i alla fall vad som utlöste mardrömmen natten till torsdagen. De sa på nyheterna när jag körde hem att de hade hittat massor med döda och halvdöda ormar i ett hus i Gnesta. Mer behövdes inte för att trigga i gång mardrömmarna. usch.

I helgen jobbade vi. Som tur var så ringde jag en av mina kollegor i fredags och frågade en sak. Då fick jag veta att hopslagningen av hemtjänstgrupperna som skulle ske i dag skedde i fredags. Det vart lite rörigt, men inget som vi inte rädde ut.

I dag har jag diskat, tvättat och städat och handlat. Säga vad man vill om min älskade familj, som jag älskar över allt annat på denna gröna jord, men ordningsam är den inte. Vi har inte ett rent glas, golvet är fläckigt och maten var slut. Man tycker ju att de skulle kunna göra någonting.

Jo Markus var till doktorn idag angående sina snarkningar. Jag har ledsnat. Jag får aldrig sova. Han låter som en blandning av ett sågvärk och en risig kaffebryggare. Hoppas de kan göra något åt det.

I lördags när jag var på väg hem ringde Markus och ruttade om mig. Lilla Otto hade trillat på badhuset och slagit upp hakan. Och Jenny villa ha lite omplåstringshjälp. Jag tyckte det var på gränsen vad som går att tejpa själv. Men det var ett rakt fint sår och rent. Fördelen med att slå upp saker i badhuset. Så vi tejpade igen hakan efter konstens alla regler. Ärr lär han få, men jag tror det blir ganska fint om tejpen får sitta tills det är läkt. Otto var jätteduktig när jag hivade upp honom på köksbordet och började undersöka såret och sedan när vi tejpade. :-)

Nej nu måste jag fortsätta.

Kram