Det har varit mycket att göra på sista tiden. Både hemma och på jobbet. Det känns som man aldrig hinner klart innan man måste börja på nästa sak. Det känns som att ratta ett fartyg mitt i natten. Lagom när man upptäcker hindret så är man så nära krock att man får ta i utav bara f-n för att det inte ska bli katarstrof.
Förra veckan var jag hemma med en vattkoppig Katarina. Vi skulle egentligen varit på Evelinas dop i helgen som var, men eftersom Ina var prickig var vi inte välkomna. Så jag drog tillbaka min semester och jobbade istället.
I måndags morse mådde inte Rebecka bra så hon fick vara hemma med mig. Idag jobbade Markus hemma och då var hon ännu sämre. Hon toppade på 40,2 grader och i kväll börjar prickarna komma. Jag har en känsla av att hon inte kommer att få det lätt.
Nej nu måste jag natt barn och sedan få somna själv.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar